I den perfekta jämställda världen hade kvinnor inte behövt iscensätta ett narrativ där de är intresserade av mäns små njutningar. Men i Nora Flygts värld finns det inga maktstrukturer som underordnar kvinnor i mäns omgivning.

Alla feminister möter alltid någon form av internaliserad misogyni, där de i smyg irriterar sig och upprätthåller kvinnoförtryck. Det är inte konstigt. Alla människor har blivit formade av patriarkatets struktur, men att hävda att tjejer skulle vara tråkiga och fyrkantiga är långt från sanningen.

Maktstrukturer verkar på flera sätt för att ge den enkla förklaringen att det bara är att klunka en öl, resa sig upp och gå så fort killen pratar om något ointressant. I stället genomlider man dejten och nickar vidare. Man har ju trots allt fått en god uppfostran i hur man beter sig mot främlingar.

Avvikande tjejer straffas

När tjejer avviker från normen i ett sammanhang av att dejta påverkas det sociala rummet. Feministisk mobilisering ska verka i alla hörn och kanter, men rimligheten när detta ska ske behöver man diskutera.

Feministisk egensinnighet handlar om att trotsa den uppsatta ordningen som är konstruerad utifrån patriarkala strukturer. Normavvikande beteende är även att utsätta sig för hot mot det befintliga varandet.

På så sätt varierar förutsättningarna för att feministisk egensinnighet ska verkställas. Inte minst ser förutsättningarna olika ut för ciskvinnor kontra POC (person of color), transkvinnor och andra marginaliserade grupper.

Med det sagt ska en eloge ges till tjejerna som orkar vara avvikande på en dejt med killen som bara diskuterar Malmö FF. Men de som inte gör det är bara en produkt av ett samhälle som har fostrat kvinnor i att vara lydiga. Vilket är normalt.

En klassfråga

Finkultur ligger till hands för människor som har ett generöst kulturellt kapital.

Akademiledamoten Per Wästberg beskriver i ett kulturreportage i Svenska Dagbladet om Hjalmar Söderberg som en av de mest betydelsefulla författarna i svensk litteratur.

Han påtalar Söderbergs förakt gentemot de intellektuella och rikas egoism. Någonstans däremellan är författarens arv något annat än finkultur. Det syns när svenskläraren öppnar upp höstterminen med att klassen ska läsa Den allvarsamma leken. Är det finkultur eller en del av allmänbildningen i gymnasieskolan? Tror på det senare.

Även om Nora Flygt inte har samma behov att uppvisa kulturellt kapital, finns det andra som behöver det.

Narrativet av litteratur som något pretentiöst är skadligt. Inte minst för den organiserade vänsterrörelsen. En viktig del i arbetarrörelsens kamp har varit att skapa mötesplatser för bildning.

När ABF håller en studiecirkel i en fylld möteslokal med människor för blandade samhällsklasser och har bokklubb är det i skuggan av våra förfäder som kämpade för möjligheten.

Kultur med fotbollens villkor

Universitetsstaden Lund är fortsatt ett minne blott (utom räckhåll) för många. Inte minst för det segregerade Malmö som kämpar med att bryta ned murarna mellan fattiga och rika. Sen behöver vänsterrörelsen bli bättre på att normalisera litteratur och fortsätta med kultursatsningar som främjar läsningen.

Nyligen skrev 15-åriga David Westergård i Sydsvenskan om nedskärningarna i kulturen i Södra Sandby, en by i Lunds kommun.

Han likställer att kulturengagemang ska kunna verka på samma villkor för unga som för fotbollsintresserade.

Förutsättningarna att ta en del av det rika kulturlivet i Lund är stora för dem som studerar vid universitetet, eller har ett arv av kulturellt kapital men svårare för alla andra.

Klyftan mellan Malmö och Lund behöver inte bli större. Tvärtom behöver man bygga broar för att städerna ska kunna verka som två platser där litteraturen inte knyts vid universitetet.

På samma sätt behöver fotbollskillar förstå att tjejer kan vara intresserade av både kultur och fotboll, men det betyder inte att man inte skulle få ifrågasätta killarna som bara vill diskutera det ena.